Hon väntar med att andas lite för länge
håller inne, tung över bröstet
Vill så gärna ha drömmen att hon håller den för hårt – alldeles för hårt
desperationen följde med in i paradiset, färgar allt hon ser
Och nu ger hon luft åt sina farhågor, men inte de äkta
De snäpper till, lite för fort, smärtar andra
släpper ut, gör bröstet tyngre
Hon har drömmen nu, men bara på en punkt där hon nu fokuserar hårt – alldeles för hårt
På det lilla jaget utanför som är halva hon
Blundar för smärtan, uthärdar omedvetet sin egen rädsla
Alldeles i onödan
